HISTORISK ÖFVERSIKT.

BIDRAG TILL DE SVENSKA SEDLARNAS HISTORIA.

AF

OSCAR MONTELIUS.

[OCR-skannad ur ”Sedelsamlingen i Riksbankens Myntkabinett” (1915) sid. 26-28, 33-50]

*         *         *

Den 3 juni 1701 afgåfvo »Kongl. Maj:ts Ständers Deputerade» en »berättelse öfver några ärenden, som Vexel- och Låne-banken för tiden angå».  I den 4:e punkten af denna berättelse läses: »Såsom det ofta händer, att en som här medel hafver kunde behöfva dem vid andra inrikes orter, och de, som annorstädes boende äro, torde åter här i staden hafva medel af nöden, varande i sådant fall både kostsamt och besvärligt reda penningar att förskicka; så på det till lisa häraf något beqvämt expedient må finnas, har man för godt funnit förordna, det i Vexel-banken en serdeles räkning skall hållas under namn af transport-räkning, uppå hvilken hvar och en skall stå fritt reela medel att insätta till hvad summa han vill, dock ej under 100 daler silfvermynt, på sådana vilkor, att honom på den insatta summan en attest under Commissariernes och betjentes namn skall blifva meddelad, hvilken attest skall sedermera uti handel eller till hvarjehanda andra betalningar kunna brukas och transporteras ifrån den ena till den andra, allenast att sådane transporter, så ofta de ske, må på själfva attesten antecknade blifva under vederbörandes egenhändiga namn till dess bättre säkerhet; men den, som af en sådan attest eller transport-sedel är ägande, skall alltid tillåtet vara, förmedelst dess inlefvererande i Banken, penningarne att commendera.»

Formulär för dessa transportsedlar bilägges af denna lydelse:

                »Transport-Sedel.

Uti Kongl. Maj:ts Ständers Vexel-Banco har . . . . . . . insatt uppå Transport-Räkningen . . . . Dal. . . . . . Hvilken summa af . . . . Dal. . . . . . är tillåtit att kunna transporteras på andra, dock med de vilkoren, att hvar och en, som den till en annan uppdrager, gör det tydeligen med dag och datum, samt till hvem han den transporterar, och sätter derunder sitt egenhändiga namn.  Skolandes den som Attesten uppvisar, och har sista transporten, hafva att utbekomma ofvanbemäldte insatte medel.  Stockholm den . . . . .»

Detta viktiga beslut af de deputerade blef emellertid icke af konungen stadfästadt.  Några transportsedlar finnas ej heller från Karl XII:s regering.

[I "Mynt och sedlar" 1931, har Montelius beriktigat sina uppgifter angående det första utgivandet av bankens transportsedlar och fastställt, att de första sedlarna utgavs redan år 1701.]

*         *         *

I början af Frihetstiden insåg man ändtligen det olämpliga i att förbjuda öfverlåtandet på annan person af ett insättningsbevis i banken, och en kungl. för­ordning af den 11 januari 1726 tillät ändtligen utfärdande af sådana transport-sedlar, som Ständernas Deputerade redan 1701 för sin del beslutat.

En sådan sedel var, liksom 1667 års transport-sedlar, tryckt på två samman­hängande blad.  Första bladets framsida hade det utseende fig. 9 visar, och texten lydde som i formuläret af år 1701:

                    Transport-Zedel N:o . . . . . .

Uthi Riksens Ständers Wäxel Banco har (plats för namnet) insatt uppå Transport Räkningen (plats för beloppet, skrifvet med bokstäfver).  Hvilken summa af (beloppet skrifvet med siffror) är tillåtit at kunna transporteras på andra, doch med the wilkoren, at hwar och en som then til en annan updraget, giör thet tydeligen med Dag och Datum samt til hwem han then transporterar, och sätter ther under sitt egenhändige Namn.  Skolandes then som Attesten upwijsar, och har sidsta Transporten, hafwa at utbekomma ofwanbem:te insatte medel.  Stockholm den . . . . . . . Anno 172 . .

Därunder två namn, samt beloppet ännu en gång skrifvet.  I öfre vänstra hörnet är ett aftryck i svart af banko-sigillet, och tvärsöfver hela sidan läses i hvit­stämpel inom aflång fyrsidig ram: Sveriges Rikes Ständers Banco Transport-sedel.  Därefter riksvapnets tre kronor.

Baksidan af sedelns första blad och det andra bladet voro afsedda för trans­porterna, hvilka skulle helt och hållet skrifvas (utan något tryckt formulär).

Dessa transport-sedlar voro således alldeles lika de 1701 föreslagna; det finnes egentligen blott en skillnad, men den är af ganska stor vikt.  Banken heter ej längre som 1701 »Kongl. Maj:ts Ständers Vexel-Banco» utan »Riksens Ständers Wäxel Banco».  Enväldet var slut.

Man hade således nu kommit åter till samma punkt i utvecklingen som den, hvilken betecknas af 1667 års transportsedlar.  Sedeln skulle skriftligen öfverlåtas från den ena till den andra; men något tryckt transportformulär finnes icke, och den öfverlåtande behöfde ej längre bekräfta transporten med sitt sigill.

Den äldsta i bankens samling förvarade transportsedel af detta slag är daterad den 29 april 1729 (fig. 9).

Samma formulär begagnades, med obetydliga variationer, ända till 1830-talet (se fig. 22).

I den Kungl. förordningen den 11 januari 1726 påbjöds, att den som inne­hafver bankens transportsedlar skall, själf eller genom ombud, uti landtränterierna och alla andra kronans kassor därför undfå betalning vid anfordran, utan ringaste uppehåll eller lage (afdrag), sedan sedlarna blifvit på ränteriet eller kassan trans­porterade, äfvensom att dylika sedlar skola i uppbörd och betalningar till kronan emottagas; samt att den uppbördsman, som vägrar transportsedlarnas betalning eller emottagande, eller därmed gör uppehåll, eller anammar det ringaste lage eller procent, skall ofelbart mista tjänsten, och därjämte ersätta hvad han tagit.

Bankens transportsedlar blefvo således, heter det i bankens historia, »år 1726 tvunget betalnings-medel i Kronans uppbörd; men ännu icke i liqvider emellan enskilda personer».

Snart blefvo de emellertid det vanliga betalningsmedlet man och man emellan, och det förbjöds vid vite af 25 för hundrade att taga »lage» emellan banko-transport-sedlar och plåtar.

Emedan transportsedlar voro insättningsbevis, hvilka endast i det, för öfrigt mycket viktiga, afseendet skilde sig från de förut omtalade bevisen, att de fingo transporteras, och emedan man kunde sätta in i banken hvilken summa man behagade, är beloppet ej tryckt, utan skrifvet på dessa transportsedlar.  Ej sällan har man förfalskat beloppet, men ofta äro dessa förfalskningar gjorda på ett mycket klumpigt sätt.

Alla sådana i bankens samling förvarade transportsedlar lyda på daler koppar­mynt.

På de nu omtalade transportsedlarna och på de sedermera utsläppta sedlar, hvilka enligt sin lydelse skulle transporteras, finnas vanligen få transporter, i de flesta fall endast en.  Man synes därför vara berättigad att betrakta dessa sedlar som transportsedlar nästan endast till namnet.

*         *         *

Ett k. plakat af den 23 oktober 1745 införde emellertid »transportsedlar» å vissa lägre valörer, hvilka sedlar trots namnet icke behöfde transporteras, utan gällde i innehafvarens hand.

Genom detta plakat tillkännagafs, att Kungl. Maj:t, uppå bankens under­dåniga tillstyrkande, funnit för godt tillåta, att banken, tillsvidare, ej må utlefverera mer i plåtar, än hvad till oundgängligt skiljemynt erfordras; samt att banken åtagit sig att, för hvars och ens större bekvämlighet, hädanefter gifva mindre transport­sedlar på 6, 9 och 12 daler kopparmynt, hvilka uti handel och vandel gälla lika med själfva myntet, och med skiljemynt i bankens kassor inväxlas, hvarjämte de, äfven så väl som andra banko-transport-sedlar, skulle i all kronans uppbörd emottagas, och i landtränterierna, när tillgång finnes, växlas emot plåtar och skiljemynt.  De borde i alla betalningar ovägerligen emottagas, såsom reda penningar, utan lage eller oppgäld, vid samma påföljd, som förut i afseende på bankosedlarna var stadgad.

Dessa å ofvannämnda, jämförelsevis låga belopp i daler kopparmynt utställda sedlar (fig. 10), hvilka liksom vår tids voro tryckta endast på ett blad, hade följande lydelse:

Uti Riksens Ständers Wäxel-Banco hafwer Zedelhafwaren insatt på Transport-Räkningen (beloppet skrifvet med bokstäfver).  Och skal thenne Zedel på (beloppet skrifvet med siffror) gälla uti hwars hand then finnas må, samt af Banquen, wid upwisandet, betalas.  Stockholm then . . . . . . Anno (årtalets tre första siffror tryckta).

Därunder två skrifna namn och valören tryckt (endast på svenska).

Öfverst läses i hvitstämpel, som inom aflångt fyrsidig ram går tvärsöfver hela sidan, å ömse sidor om den sittande Svea: Sverig. Rikes. Stend. Banco. Transport. Sedel.

Därunder ses först ett aftryck i svart af bankens sigill och därefter, i svart tryck på en rät rad: Transport-Zedel N:o (nummern skrifven).

Nedtill en aflångt fyrsidig hvitstämpel, med en kvadratisk ram, hvari Hinc securitas et robur, mellan Anno och årtalet.

Två anmärkningsvärda nyheter möta oss på dessa sedlar.  Den ena är ut­trycket »Sedelhafvaren» i stället för namn på viss insättare.  Den andra är, att sedeln skulle »wid uppvisandet betalas»; detta är emellertid, såsom redan nämnts, endast en formell, ej en reell nyhet, emedan sedlarna äfven förut blifvit vid upp­visandet infriade, oaktadt detta ej var i texten uttryckligen sagdt.

De nu ifrågavarande sedlarna behöfde således ej längre genom påskrift trans­porteras från den ena till den andra.  Detta oaktadt kallades de dock, såsom vi sett, fortfarande »transport-sedlar».  Uttrycket skulle ju kunna försvaras därmed, att ordet transporteras toges i den egentliga betydelsen »öfverlåtas», »öfverlämnas», icke i den nu vanliga betydelsen »öfverlåtas genom påskrift»; möjligen beror det emellertid på, att man utan att närmare tänka på den egentliga betydelsen, bibehöll ett redan häfdvunnet namn.

Så hade man ändtligen vid midten af 1740-talet, efter lång mellantid och en intressant utveckling, åter kommit till verkliga sedlar, hvilka, emedan de ej behöfde transporteras, och emedan de vid anfordran betalades, i allt väsentligt likna såväl de af den Palmstruchska banken under förra hälften af 1660-talet utgifna som vår tids sedlar.

De visa dock en skillnad både med de Palmstruchska kreditivsedlarna och med våra sedlar.  Dessa hafva ej form af insättningsbevis, men 1700-talets koppar­mynt-sedlar, äfven då de ej längre behöfde skriftligen transporteras, röjde genom affattningen sin härkomst från insättningsbeviset.

Sedlar, -- men endast å de nämnda, jämförelsevis låga valörerna 12, 9 och 6 daler kopparmynt, -- utgåfvos sedan med en i hufvudsak lika lydande text ända till och med år 1776.

Valören var i början skrifven i texten och tryckt nedanför denna, men blef sedan tryckt både i och nedanför texten, med bokstäfver och siffror på det förra stället och med bokstäfver på det senare.  Snart angafs valören å sistnämnda plats både på svenska och finska.

På de senare sedlarna af detta slag är nedtill tryckt, med finare stil:

Then som thenne Sedel efterapar skal warda hängd: Men then, som bewisligen uptäcker efteraparen, skall undfå Fyratio Tusende Daler Kopparmynts praemium, enligit Kongl. Maj:ts Nådige Kungörelse af then 20 decembris 1754.

Ehuru texten i hufvudsak förblir oförändrad, få sedlarna i synnerhet genom anbringande af ordet »transportsedel» m. m. antingen på en bruten linie eller i en stor oval stämpel, ett från de äldre något afvikande utseende, såsom fig. 11 och 12 visa.

*         *         *

Oaktadt banken sedan 1745 utgaf sedlar, som ej behöfde transporteras, fortfor man ännu länge att, då det gällde högre valörer än 12 daler kopparmynt, begagna verkliga transportsedlar.

Enligt Kungl. kungörelsen den 9 februari 1748 skulle sådana transportsedlar utgifvas å bestämdt belopp.  Dessa sedlar hade det utseende fig. 13 visar och följande från 1726 års formulär något afvikande lydelse:

Uti Riksens Ständers Wäxel-Banco hafwer (plats för namnet) insatt på Transport-Räkningen . . . . . . Daler K:mt.  Hwilka . . Daler K:mt böra egenhändigt och tydeligen transporteras med dag och åhre-tahl, ifrån man till man; Skolandes innehafwaren af then sidsta transporten utbekomma ofwan bemälte summa.  Stockholm then . . . . . . Anno 174 . .

Därunder två namn, samt valören angifven antingen endast på svenska eller först på svenska och sedan på finska.

Öfverst, inom en aflångt fyrsidig ram i hvitstämpel: Svea.  Sveriges Rikes Ständers Banco Transport Sedel.  Därunder först bankens sigill (i hvitstämpel) och därefter på en bruten linie: Banco-Transport-Sedel N:o . . . . . . Valören är än skrifven både i texten och under densamma, än tryckt på alla ställen.

I bankens samling finnas många transportsedlar med i hufvudsak samma lydelse, ehuru af olika valörer.  Den fig. 13 afbildade är tryckt på två blad, utfärdad 1748 och lyder å 36 daler kopparmynt; andra, från 1758 och 1759, lyda å 60 daler kopparmynt.

*         *         *

De 1745 införda sedlarna, som skulle vara lagligt betalningsmedel i landet och enligt sin text inlösas, så snart de presenterades i banken, tillkommo genom samma Kungl. plakat, som faktiskt upphäfde bankens skyldighet att inlösa sina sedlar med klingande mynt.  Ty att banken löser in sina sedlar med koppar-skilje­mynt är ej detsamma som en verklig inlösen med klingande mynt.  De nya sedlarna skulle ersätta mynten.

Banken fortfor under årtionden att vara tillsluten för vanlig utväxling, och sedlarnas värde sjönk allt mer.  De lydde å daler kopparmynt, och parikursen ansågs vara: 36 mark eller 9 daler kopparmynt = 1 riksdaler i silfver (ej 1 daler silfvermynt, hvilket, såsom vi sett, var vida mindre); men kursen steg alltmera, så att den redan omkring 1760 var 70 à 72 mark.

Slutligen återstod intet annat för konung Gustaf III än att genom en »realisation» göra slut på en oreda och ostadighet, hvari, såsom det heter i Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse och förordning om denna viktiga sak den 26 november 1776, myntets räknevärde här i riket sedan längre tid råkat.

I denna kungörelse förklarar Kungl. Maj:t sig finna rådligast och med Rikets Ständers afsikt närmast öfverensstämmande, att det gångbara värde af 72 mark eller 18 daler kopparmynt, hvartill en svensk specie-riksdaler, på någon tid, liksom själf satt sig, skulle tjäna till grund och rättesnöre ej allenast för alla penninge­afhandlingar och likvider såväl enskilda personer emellan som med banken och andra publika verk, utan ock vid omsättning eller utbyte af bankens kopparmynt­sedlar emot specie-riksdalrar.

Från och med 1777 års början stod det nu hvar och en fritt att utbyta koppar­mynts-sedlarna mot specie-riksdalrar, -- men efter den genom realisationen be­stämda kursen af 72 mark.  Då parikursen varit 36 mark, hade således dessa sedlar förlorat hälften af sitt värde!

*         *         *

Nu stadgades äfven, att från och med 1777 års början alla offentliga räken­skaper, samt handlandes böcker för att äga vitsord, ej längre skulle föras i daler (silfvermynt eller kopparmynt), utan i riksdaler-räkning med 48 skillingar på en riksdaler och 12 runstycken på en skilling.

Nya på riksdaler specie ställda, på två blad tryckta sedlar, som ej blott kallades transportsedlar, utan också skulle skriftligen transporteras, utgåfvos nu af banken.

Däremot utgafs på en tid inga sedlar, som ej behöfde transporteras.

De nya sedlarna (fig. 14) hade länge följande lydelse:

Uti Riksens Ständers Wäxel-Banco hafwer (plats för namnet skrifvet) insatt på Transport-Räkningen . . . Riksdaler Spec. Hwilka . . . Riksdaler Sp. böra egenhändigt och tydeligen transporteras med dag och åhre-tahl, ifrån man til man; Och skal sista transportens innehafware utbekomma denna summa.  Stockholm (datum skrifvet, årtalet tryckt).

              Två namn.

. . . . Riksdaler Spec.

. . . . Kowaa Riikin Daleria.

Valören är tryckt, såväl i texten (först med bokstäfver och sedan med siffror) som under densamma (med bokstäfver).

Med fin stil är å sedeln tryckt:

Den som denne sedel på . . . Riksdaler Specie efterapar skal warda hängd; men den, som bewisligen uptäcker efteraparen, skal undfå det uti Kongl. Maj:ts Nådige Kungörelse af den 20 Decemb. 1754 utfäste praemium.

Öfverst sedelns nummer och två stora ovala hvitstämplar.  I den ena Svea under en strålande sol; omskrift: Hinc robur et securitas.  I den andra: under riks­vapnets tre kronor: Sveriges Rikes Ständers Banco Transp:Sedel.  Anno . . . .

I bankens samling finnas sådana transportsedlar å 3 och 2 riksdaler specie af åren 1777--1811.

Där förvaras äfven en lika lydande sedel å 10 riksdaler specie (fig. 15).  På denna är dock valören öfverallt skrifven, så väl i texten (först med bokstäfver och sedan med siffror) som ofvanför och under densamma (på båda ställena med siffror); valören är endast uttryckt på svenska, ej på finska.

*         *         *