HISTORISK ÖFVERSIKT.

BIDRAG TILL DE SVENSKA SEDLARNAS HISTORIA.

AF

OSCAR MONTELIUS.

[OCR-skannad ur ”Sedelsamlingen i Riksbankens Myntkabinett” (1915) sid. 6-22]

[Omarbetad version i Sveriges Riksbank del V-IV ”Mynt och sedlar” (1931)]

*         *         *

Liksom i många andra fall lär Kina äfven i fråga om sedelmynt hafva gått före Europa.  I det himmelska riket skall man redan i början af 800-talet, således på kejsar Karl den stores tid, haft pappersmynt, utfärdadt af staten.  Bland de europe­iska länderna är Sverige ett af de första, som fått sedelmynt.

Sedelmyntets historia hänger samman medbankernas.

De äldsta banker i Europa äro de italienska.  Genuas bank är, liksom Venedigs, från 1400-talet.  Banken i Amsterdam grundades 1609 och den i Hamburg 1619.

Samma år förklarade Gustaf II Adolf för städernas fullmäktige, att behofvet af en bank vore kännbart.  År 1635 erinrade Axel Oxenstierna åter om behofvet af en sådan inrättning, och 1646 gaf drottning Kristina ett dock aldrig begagnadt privilegium på en lånebank.

Men den 30 november 1656 utfärdade Karl X Gustaf, som då befann sig i den preussiska staden Marienburg, ett privilegium för kommissarien i kommerse-kollegium Johan Palmstruch, genom hvilket denne och hans arfvingar, samt hans med-participanter och deras arfvingar, berättigades att allena, med andras uteslutande, först i Stockholm och sedan i andra städer eller orter i riket uppställa och inrätta lånebanker och dem i form af ett privilegieradt bank-kompani hålla.

Samma dag, den 30 november 1656, utfärdades ett särskildt »Kungl. Vexel-banks privilegium» för Johan Palmstruch och med-participanter, med andras ute­slutande.

Enligt detta privilegium, som beviljades på 30 år, skulle växelbanken hållas öppen dels alla söcknedags-eftermiddagar mellan kl. 2 och 5 för mottagande af depositioner, dels alla söcknedags-förmiddagar mellan kl. 8 och 10, »då hvar och en kunde sin avance antingen genom banksedel transportera eller ock i större eller mindre summor kontant åter uttaga».  Man skulle dock ej få deponera mindre belopp än 50 dukater, 100 specieriksdaler, 200 daler silfvermynt eller 100 daler kopparmynt.  Dessa fyra olika slags mynt voro nämligen vid denna tid gångbara i riket.

Att den nya inrättningen icke var en »enskild bank», visas af två märkliga föreskrifter.  Enligt den ena skulle alla tullmedel af de trafikerande i växelbanken inlevereras, accis och utgående tull i kopparmynt, tullen för inkommande varor i riksdaler specie; dessutom skulle medel, som enligt domstolars beslut borde deponeras, sättas i växelbanken.  Enligt den andra föreskriften, -- meddelad af konungen den 16 december 1656, -- skulle hälften af växel- och lånebankens nettobehållning tillfalla Kungl. Maj:t och Kronan; den andra hälften delas i lika lotter mellan Stockholms stad och bank-kompaniet.  Stadens andel skulle användas »till en ny gatas förfärdigande från Slottet genom Brunkeberg».  Därjämte stadgades, att två af magistraten och två af borgerskapet skulle hafva »nycklarna till kassan och banko-böckerna i god förvaring».

Växelbanken eller Stockholms Banco, såsom den kallades, öppnades i juli 1657 och hade sin lokal helt nära riksbankens nuvarande.

Vid 1660 års riksdag yttrade Rikets Ständer sin önskan, att banken måtte i sitt ordentliga lopp hållas vid makt.

*         *         *

Det dröjde nu ej länge, innan växelbanken -- år 1661 -- började utgifva så kallade kreditiv-sedlar, de första banksedlar i Sverige.  De lydde dels å daler kopparmynt, dels å daler silfvermynt.

Kreditiv-sedlarna å daler kopparmynt (fig. 1) hade följande text:

At thenne Creditif-Zedels Innehafwande hafwer i Stockholms Banco sub N:o . . . . . at fordra . . . . . Daler Kopparmynt thet warder aff oss vnderteknade Banco Comissarier och Bookhållare attesterat; Såsom ock medh thet ther til förordnade Banco Sigillet verificerat.  Dat. Stockholms Banco An. 166 . . den . . . . .

Daler . . . . . Kopparmynt. (beloppet är tryckt)

                                 Johan Palmstruch

              2 namn                  (Banco                   2 namn

                                           sigillet)

Med denna text finnas i Riksbankens samling nu kreditiv-sedlar å

Alla dessa äro utgifna under åren 1662 och 1663.

På den förstnämnda sedeln, -- å 1000 daler kopparmynt, af den 9 Julij 1663, -- har en samtidig hand med bläck skrifvit: »Denne Zedel är falsk»; men med blyerts är i senare tid tillagdt: »det är lögn. G. E. K.»  Dessa initialer äro öfver­bibliotekarien G. E. Klemmings, och anteckningen är gjord med hans välkända stil. -- Tryck, namn och sigill synas vara riktiga; och n:o 10812 på en sedel af den 9 juli 1663 stämmer väl med n:o 9082 på en sedel af den 12 maj och n:o 17269 på en af den 4 november samma år.  -- Denna sedel har legat sammanvikt i ett tydligen under lång tid begagnadt omslag af hvitt papper, hvarpå är tryckt: »Numero 10812. -- At conservera denne inneliggande Creditif-Zedel, wil hwar och een wara betänckt, at bruka stadigt der til detta omslagh. -- Daler 1000 Kop.mynt.»

Genom en Kungl. förordning af den 7 oktober 1665 afskaffades den år 1625 införda kopparmynt-räkningen och stadgades, att all handel och kontrakt, af hvad namn det vara må, skulle slutas i dukater, riksdaler eller svenskt silfvermynt, beräknade:

            1 dukat för 100 öre silfvermynt,

            1 riksdaler för 52 öre silfvermynt,

            1 svensk silfverdaler för 32 öre silfvermynt,

            1 mark för 8 öre silfvermynt.

Och ett Kungl. Placat af samma dag påbjöd, att »alla ännu utelöpande banko­sedlar borde inom den 1 juli 1666 presenteras och inlevereras, då hvarjom och enom nöje skulle vederfaras.  De sedlar, som då ej inlemnades, skulle ogiltige och oduglige hållas».

Kopparmynt-räkningen upphörde visserligen inte, men i stället för de sålunda indragna kopparmynt-sedlarna utgåfvos nu kreditiv-sedlar i silfvermynt.

Kreditiv-sedlarna å daler silfvermynt (fig. 2) hade följande lydelse:

Öfverst: Hvit stämpel lik bankens mindre sigill.  Därefter, Numero (skrifvet).

At denne Credityf-Zedels innehafwande hafwer i Stockholms Banco sub N:o . . . . . . . . at fordra . . . . . . . . Daler Söfwer (!) Mynt, dhet warder af oss Banco Director, Commissarier, Bookhållare och Casseurer hwar för sigh och medh dhess egna Händers Vnderskifft och Signeter attesterat; Såsom och til yttermehre wisso medh dhe dher til förordnade större och mindre Banco Sigiller verificerat.  Datum Stockholms Banco An. 166 . . den . . . .

. . . . Dal. Sölf.Mynt. (beloppet är tryckt).

Underskrifter af Palmstruch och sju tjänstemän, samt Bankens båda och alla åtta undertecknarnes sigill (å daler kopparmynts-sedlarna finnes, såsom redan är nämndt, endast ett sigill, Bankens större sigill).

Likheten mellan en kreditiv-sedel och senare tiders banksedlar visar sig däri, att kreditiv-sedelns innehafvare (eller »innehafwande», såsom det då hette) hade att fordra ett visst belopp, hvilket, -- då tal ej är om att någon tid skulle förflyta mellan sedelns presenterande i banken och dess inlösen, -- är liktydigt med att våra nuvarande sedlar vid anfordran inlösas med det åsatta beloppet.  Likheten visar sig ock dels däri, att kreditiv-sedlarna lydde på jämna belopp: 1000, 100, 25 och 5 daler kopparmynt eller 100, 50, 25 och 10 daler silfvermynt; dels däri, att beloppet var tryckt på sedeln, först i texten och sedan nedanför denna.  Hvarje sedel var dessutom numrerad, samt underskrifven af Palmstruch och flera andra bankens tjänstemän; att dessa till yttermera visso tryckt bankens och sina egna sigill på sedeln, är något, som ej återfinnes på våra dagars sedlar.

Daler-silfvermynt-sedlarna äro omgifna af en i svart tryckt, ornerad ram, som ej finnes å daler-kopparmynt-sedlarna.

I bankens samling finnas kreditiv-sedlar å

De äro således alla utgifna år 1666.

Såsom så ofta varit fallet vid utgifvande af sedelmynt, visade det sig snart, att Stockholms Banco ej förmåddeinlösa sina sedlar.  Märkvärdigt nog inträffade detta redan få år efter sedelutgifningens början.

Visserligen tillät regeringen i juni 1664, att en del afintullen finge erläggas i kreditiv-sedlar, men ett par år därefter förklarades alla sådana ogiltiga, som icke inlämnatstill banken senast pingstaftonen den 25 maj 1667.

Att bankens insolvensej berodde därpå, att sedlar utgifvits, utan på missbruk, som Palmstruch låtit komma sig till last, framgår otvetydigt af riksskattmästaren friherre Gustaf Bondes uttalande.  Denne, som i april 1659 af Kungl. Maj:t hade förordnats till öfverinspektör vid banken, yttrar i början af 1667,

»att intet varit att anmärka mot bankens förvaltning ända till år 1660, menatt ifråndentiden Palmstruch begynt taga ut penningar öfver sin avanceoch till sin privata disposition»;

»att, på skriftlig anmälan däromaf enbland kommissarierna, riksskatt­mästaren genastgifvit befallning, att sådant ej måtte tillåtas»;

»att det likväl skett, så att Palmstruch vore skyldig en summa, som svarade mot hela bristen»;

»att år 1661, då creditiv-sedlarna först utgåfvos, riksskattmästaren varit dem emot, ehuru de genom Palmstruchs tillställningar blefvo gängse, i början goda som Fahlu kopparsedlar, och äfven i vissa hänseenden nyttiga, men sedermera genom missbruken skadliga»;

»att de utgått under direktorns (Palmstruchs) egen förvaltning, utan att af kassörerna per kassa beräknas, hvilket riksskattmästaren dock därefter anbefallt till iakttagande»;

»samt att utlåningarna sträckts öfver höfvan och utan behörig säkerhet»,

»det han hade åtalat, men utan framgång».

Regeringen fann denna riksskattmästarens förklaring tillfredsställande och frikallade honom, »åt hvars undervisning, goda råd och befallningar Palmstruch underlåtit att gifva behörig aktning».  Men den 2 maj 1667 beslöt regeringen, att Palmstruch skulle för sin förvaltning tilltalas inför Svea Hofrätt, som i juli 1668 dömde honom »att vara sina privilegier förlustig; att inom sex månader till Kungl. Maj:t och Kronan gälda all af hans förvaltning härfluten skada och förlust; samt därefter ifrån Sverige och dess underlydande provinser förvisas, men i brist af tillgång kunde han icke ifrån lifsstraff befrias».  År 1670 benådades han emellertid till lifvet och släpptes ur fängelset.  Han dog redan 1671, vid en ålder af 60 år.

*         *         *

Sedan Palmstruch fallit, fortsatte den af honom stiftade banken en kort tid sin verksamhet, bland annat genom utgifvande af transport-sedlar.  Dessa, hvilka, så vidt jag kunnat se, alla lydde å 100 daler silfvermynt uti kopparpenningar, äro tryckta på två blad (ett helt ark) af vanligt skrifpappers storlek och hafva följande lydelse:

Numero . . . . . (ordet »Numero» är tryckt, men själfva nummern skrifven)

At (plats för namn) eller den hwilken han denne sub N:o . . . . Transport-Zedel medh egen Hand vnderskrifwit och Signetes förseglande warder transporterandes; Vthi detta Stockholmiske Banco hafwer at fordra Ett hundrade Dal. Sölf. Mynt. vthi Kopparpenningar blifwer här medh aff oss vnderteknade Banco Commissarier och Bookhållare attesterat; Såsom och medh thet ther til förordnade Banco Sigillet verificerat.  Datum Stockholms Banco den . . . . . . A.^o 166 . .

100. Daler Sölfwermynt vthi Kopparpenningar.

Å hvardera sidan om det större bankosigillet läsas två namn; Palmstruchs finnes naturligtvis ej nu mera.

Därunder är tryckt:

Desse bem.te Ett hundrade Dal. Sölf. Mynt warda transporteradhe ifrån migh . . . . . . . . . til . . . . . . . . .

                  Datum (med plats för ort och datum).

På första sidan finnas 6 sådana transport-formulär och på hvardera af de två följande sidorna 11, således tillsammans 28.  Den fjärde sidan är blank.

Fyra af dessa transport-sedlar tillhöra Bankens samling: tre af den 14 oktober 1667 och den fjärde af den 18 oktober (ändradt till 6 december) 1667.

På en af de förstnämnda (fig. 3 a--c) äro alla transportformulären begagnade, hvarvid vederbörandes sigill äro påtryckta i rödt eller svart lack.  Sedeln är ställd till herr Abraham Momma, den bekante från Rhentrakten till Stockholm invandrade handelsmannen och bruksägaren, sedan adlad med namnet Reenstierna.  Samma dag som sedeln är utfärdad, den 14 oktober 1667, transporteras den af Momma till Zacharias Holm, som redan följande dag, den 15 oktober, transporterar den till »Banco».  Att den genast där inlöstes, visas däraf, att sedeln den 17 oktober af Appelgrehn å bankens vägnar transporteras till Hans Klerck.  Denne trans­porterar sedeln redan den 24 oktober 1667 till Banco, hvarifrån den utsläppes den 26 oktober.  Sedeln, som därefter gått genom många händer och äfven varit i lands­orten, återkommer den 21 november 1667 till Abraham Momma, som den 27 i samma månad låter den gå vidare.  Den 28:de gången transporteras den till »Wexel-banco»; det är den 6 december 1667.  På ungefär sju veckor har denna sedel således hunnit fullborda sin odyssé.

Utom de nu nämnda transportsedlarna förvaras i Bankens samling äfven en profsedel, intressant därför att den uttryckligen förklarar innehafvaren af den sista transporten »hafva uppå sicht att fordra» det belopp, hvarpå sedeln lyder.  Detta innebär emellertid endast en formell, ej en reell skilnad mot bankens öfriga sedlar, emedan ju äfven dessa blefvo vid infordran inlösta.

Denna profsedel (fig. 4) har följande lydelse:

                                                                     Modell Lit. B.

Numero Sexton

At (Herr Petter Danckwart) eller dhen hwilken dhenne sub N:o (16) Wexel-Zedel til dosseres eller transporteres, hafwer uppå Sicht vthi Stockholmiske Wexel-Banco at fordra Ett hundrade Daler Sölfwermynt. vthi Kopparpenningar, dhet warder härmedh aff oss underteknade Banco-Commissarier och Bookhållare attesterat; Såsom och medh thet ther til förordnade Banco-Sigill verificerat.  Datum Stockholms Wexel-Banco A.^o 1668. den 20 Januarij

100. Daler Sölfwermynt vthi Kopparpenningar.

Sedeln, som är tryckt på två blad, har på första sidan formulär för 4 och på hvar och en af de två följande sidorna för 9 transporter, af hvilka ett par äro utfyllda, naturligtvis med fingerade namn.

Nederst på den fjärde sidan är tryckt:

»Dher dhenne Wexel-Zedel, på Landet eller i Städerne, blefwe til fullo, effter trycket, ifrån dhen eene til dhen andre transporterad; På sådant fall, stånde hwariom och enom fritt här näst ofwanföre medh af- och tilskrifning at continuera til dhess Zedelen til Stockholm komma kan, hafwandes Æganden widh Zedelens inlefwerering in Banco, straxt och in puncto, effter sin willia och behaagh, antingen een nyy Zedel i stället, eller ock contant Penningar at förwänta.  Ingen behöfwer eller förtöfwa tildhess dhenne Zedel til ändan transporterad är, uthan dhen som Penningar dhessförinnan betarfwer, han kan vthi Banco komma, dhem at vthtaga, fastän allenast een, eller flere transporter skedde woro».

*         *         *